Familjär jakt på sjöns vampyrer
Jag hade lovat barnen att vi skulle ta en tur på sjön deras första sommarlovsvecka hos mig. Eftersom vi är en sådan där nymodern familj som delat på oss och har barnen varannan vecka, med allt vad problematik med semesterplanering heter, så går de på fritids om dagarna innan jag själv får njuta av semester.
Men jag hade lovat, och denna gången skulle vi inte göra om tidigare misstag..
Sjön som jag har båten i denna säsongen är för mig helt ny. Jag vet inte mycket om den alls, mer än att jag sett rapporter och hört från bekanta om både grov gös, gädda och abborre. Dessutom ska det finnas öring i sjön. Jag har sett det på bild, men inte i verkligheten. Hoppas på någon bonusöring nån varm sommarkväll när jag får tummen ur att endast packa med UL-spöt för att mysfiska abborre.
Vad jag hittills lärt mig om sjön är i alla fall ungefär när på dygnet som sjön verkar "vakna". Detta genom att ha nött och nött i timtal innan det plötsligt visat sig att det gått att få kontakt i djupet. Med andra ord - Jag har varit ute alldeles för tidigt.
Mitt ekolod i kombination med pratglada och trevliga lokalbor samt kontakt med lite mindre gös har gett mig en indikation om vart jag ska börja mina fisketurer, och vilka områden som ska testas framöver.
Sagt och gjort - vi skulle ut, och vi skulle inte ut tidigt. Tidigt ur fritidsbarns perspektiv alltså. Så när jag hämtade barnen på fritids meddelade jag att de inte kommer imorgon - pappa jobbar hemifrån imorgon. Allt var förberett. Fiskegrejer, motor, ekolod och annat noga packat. Sockerbehovet för fisketuren kalkylerat, inhandlat, och klart. Jag har nämligen lärt mig att mina döttrar, som visserligen älskar att fiska, har ett tålamod som ungefär motsvaras av hur mycket högsockerhaltiga godsaker och dryck som finns ombord på båten. När sockret väl sinat vet man att det inom kort kommer bli dags för hemfärd.
När klockan visade 21 var vi på väg ut till startområdet, en grund och stenig flak som hastigt och lustigt stupar från 3-4m ned till 28-30m. Djupbranten sträcker sig runt en vik och bildar som ett stort hål i mitten. Här jagar gösen upp betesfisken mot de branta kanterna, så planen var att cirkla runt. Har dock även sett gott om, vad som får antas vara, fin gös ute på frivattnet också.
Humöret var på toppoch barnen var taggade!
Jag bestämde mig för att trolling fick bli kvällens metod. Jigga kändes inte som en bra idé med dessa två damer i båten. De fick därmed ett varsit spö tilldelat att hålla reda på färdigriggade med relativt djupgående wobblers som håller sig på ungefär samma nivå som betesfisken vid strax över en knops hastighet.
De första timmarna avlöpte relativt händelselösa, sett till fisket iaf -barnen gjorde däremot som damer gör oftast och gaddade ihop sig mot den stackars pappan och tid spenderades med att retas och munhuggas på dennes bekostnad. Tur man har vett nog att inse att det är av kärlek, annars hade man snabbt blivit gråhårig.
När klockan var runt 23 på kvällen och solen gått ned bakom bergen blev det aktivitet i ett av spöna. Efter en kort drillning kunde jag konstatera att en fin gös på ca. 4.13kg glupskt hade slukat en röd/vit wobbler med glitter.
Elvira vägrade ställa upp på bild med fisken, vars spö det högg på, så jag fick själv offra mitt vackra anlete och modella lite. För den som inte förstår blicken i mina ögon, så är det den man får när man poserar med någon annans fisk i händerna.
Kort här efter var sockret slut för kvällen, små fingrar började bli kalla och det var dags att åka hem. Stora fingrar var faktiskt också ganska kalla, även om jag nog hade bortsett från det och kört någon timme till om jag var själv i båten.
Sammanfattningsvis är det fantastiskt trevligt att kunna dela det här intresset med barnen. Nyckeln ligger i att göra det okomplicerat och vara lyhörd för när det är dags att ge upp. Att tvinga barnen att frysa eller att vara i båten när de inte vill är att lägga krokben för sig själv. Fiske med familjen ska vara trevligt, underhållande och spännande - inte krångligt och tråkigt.
Nu går jag snart på semester och då hoppas jag att det kommer bli många trevliga fisketurer med tjejerna, som nog även kommer hitta sig hit till bloggen.
Skitfiske på er!
Av Ola Nordstrand, 2017-07-06